Feminism ger blanka fan i män

Där. Jag sa det. Jag är en manshatare. Jag ger blanka fan i män. Feminism ger blanka fan i män.

Varenda dag får man höra om hur feminismen gynnar män. Feminismen gynnar män OCKSÅ. Feminismen gynnar män på si och så sätt. Vill du kunna gråta men inte kan? Lösningen är feminism!

När jag har varit riktigt elak kommer det feministsnubbar som omtänksamt påminner mig om att om jag var lite snällare, sade saker på ett mer diplomatiskt sätt, inte skrämde bort män, inte skammade män, såg män som en del av kvinnorörelsen och gjorde dem delaktiga, skulle feminismen komma mycket längre. Det är väl taktiken i #blacklivesmatter?

Jag har märkt att män ofta talar i punktlistor, eller FÖRLÅT, menar såklart NUMRERADE listor. Jag har flera invändningar mot “feminism bör gynna män”, eller “mansinkluderande feminism”, så här följer en numrerad lista la mode homme.

  1. Feminism anses inte duga om det inte gynnar män. För att feminism ska anses vara en fullgod politisk rörelse, behöver den inkludera män, enligt män. Det spelar ingen roll att den gynnar hälften av världens befolkning, för den halvan är betydelselös. Det spelar heller ingen roll att de godtagna politiska rörelserna marginaliserar kvinnor, missgynnar kvinnor, och antar mannen som status quo.
  2. Den enda anledningen till att godtagna politiska rörelser anses vara “unisex” är för att de inte nämner kön och utgår från mannen som norm.
  3. Det är misogynt i sig att något som enbart är för kvinnor ska anses inkomplett och dömt att misslyckas. Det som inte gynnar män anses inte vara meningsfullt eller värdefullt. Undertexten i påståenden om “feminism skulle vara mer lyckat med män” eller “feminismen gynnar män också!” lyder att kvinnan är inkomplett, ovärdig politisk kamp, och att det som inte gynnar män är inte värt någon kamp.

Numrerade listor är extremt tröttsamma. Hur orkar män?

Det är två saker som argumentet “feminism gynnar män också” framför: ena är att visa att feminister inte är häxor/feminazi/TERF/manshatare, det vill säga är det för att göra kvinnan mer godtagbar och knullbar för män, feminismen lättare att svälja, skyddar kvinnan från hat, hot och våld från män.

Det andra som “feminism gynna män också” framför är att det är strategiskt. Vi borde agera strategiskt sägs det, och då är det bra om vi får med oss männen, i och med att männen sitter på makten. Männen sitter inte bara på samhällsmakten, utan makten att bli tagna på allvar, bli lyssnade på av andra män, och av kvinnor. Jo, kvinnor lyssnar mer på män, anser att män har vettigare saker att säga, och blir helt till sig när en man repeterar något han plankat rakt från Marilyn Frye.

“Om kvinnor slår sönder glastaket kan vi utplåna patriarkatet”, var det senaste en man sa till mig. Han var övertygad om att jag inte förstår hans mening, inte begriper mig på hur man kan tänka strategiskt.

Kvinnor har kommit över glastaket många gånger. Men i ett patriarkat krävs det att förtrycka för att få makt. För att få makt i ett patriarkat krävs det att du själv blir en förtryckare. Jag har ofta hört hur det inte skulle gynna kvinnor att få en kvinnlig president, men det har också historien visat, eftersom dessa kvinnor har själva behövt anpassa sig och vara delaktiga i förtryck för att uppnå hög position. Patriarkatets förtryck är inbyggt i själva systemet, ingen kan uppnå kvinnlig makt genom manliga metoder.

Min starkaste invändning mot “feminism gynnar män också” som strategi är hur den förutsätter mäns makt över kvinnor som naturligt och ofrånkomligt. Den stärker patriarkatet eftersom den menar att det är män som ska rädda kvinnor. “Goda”, “feministiska” män ska rädda kvinnor från patriarkatet, och dessa bör vi ta hand om och vara snälla mot för annars blir de avtända på att kämpa för kvinnor. Likaså med #blacklivesmatter metaforen, där svarta ska vädja till vita för att vita innehar makten, stärker vädjandet systemet som den säger sig bekämpa. Den förutsätter att förtryckaren alltid kommer ha mer makt, att denne måste övertygas om att vara snällare. Vädjan till förtryckarklassen, vare sig det handlar om män eller vita, har ett inbyggt antagande att förtryckaren alltid kommer ha mer makt.

En mjukare känga på halsen är inte frihet. Vi bedjar inte till någon. Vi behöver inte män.

1 Comment

  • Malin 2 månader ago Reply

    Det irriterar mig hur saker som “män får inte gråta” eller “män blir avvisade av kvinnor jätteofta och det är inte så bra för självförtroendet FAKTISKT” används i samma veva som någon skriker att män minsann bör inkluderas i feminismen. Det är så synd om män och kvinnor måste hjälpa dem komma i kontakt med sina känslor och förstås aldrig avvisa deras romantiska närmanden för det är ju jättetaskigt.

    Kvinnor kan inte uppnå något själva eftersom vi är korkade våp. För att vi ska komma någon vart måste vi ta hjälp av de allsmäktiga männen. He he

Leave a Reply

sex + sju =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.