“Fråga vad du vill” i P3 och kvinnohatet

Fråga vad du vill i P3 på instagram och deras inbjudan att ställa frågor till en hardcoreporrskådis.

Programmet “Fråga vad du vill” i P3 går ut på att lyssnarna får möjlighet att ställa frågor till gäster som redaktionen valt ut och bjudit in. Många av frågorna ställs via sociala medier, så som programmets Facebooksida och Instagramkonto. Redaktionen har återkommande bjudit in gäster från kategorin “nu jävlar ska vi normalisera kvinnohat”. 

Jag uppmärksammades om programmets märkliga ämnesval när de lät lyssnarna ställa frågor till en kvinna i branschen som gör stora pengar på dokumenterade övergrepp, sk. porr: “Jag är hardcoreporrskådis – fråga vad du vill”. Programmet sändes mitt på dagen, klockan 12-14. Den inledande texten på instagram från redaktionen var “Vad är det konstigaste som hänt under en porrfilmsinspelning? Hur är det att sexa loss framför ett helt kamerateam? Vad är FÖR rough för en hardcoreporrskådis? Och funkar det att va tillsammans med nån, om man har en porrfilmskarriär? [Namn] är hardcoreporrskådis – fråga vad du vill!”

Redaktionen väljer alltså att kalla dokumenterade övergrepp för att “sexa loss” och att kvinnor som medverkar i porrfilmer på något magiskt sätt har andra gränser än vad kvinnor som inte medverkar i porr har. Går din gräns vid att bli dödad framför kameran, kanske? Fniss.

En av de första frågorna som ställs bland kommentarerna är “Hej, hur stor är den största penisen (kuken) du tagit?”.

Programmet möts lyckligtvis av massiv kritik. Kritiken är inte riktad mot den inbjudna kvinnan, utan mot programmets ämne, angreppssätt och inramning som många menar normaliserar våldsporr. I ett svar från redaktionen dagen efter att programmet sänts skriver man på instagram “Normalisering är alltid en risk, när svåra ämnen berörs.”

Nu kunde man tänka sig att redaktionen skulle ta sig en rejäl funderare. Flertalet anmälningar till granskningsnämnden (som visserligen lades ned), och så den massiva kritiken mot programpunkten. Därtill risken att normalisera våldspornografi, en risk som man alltså erkänner existerar. Programmets researchers (det verkar finnas två sådana) måste ju ha stött på alla rapporter och vittnesmål om pornografins baksidor, hur kvinnor och barn utnyttjas i den och lämnas med trauman för resten av livet, hur den är kopplad till trafficking och prostitution, i sin research inför programmet. Kanske skulle redaktionen nu tänka att det var nog en dålig idé att prata om hardcoreporr som ett roligt yrkesval, ett jobb som alla andra, mitt på blanka dagen i ett program som vänder sig till bland annat ungdomar?

Men redaktionen verkar inte fundera i dessa banor, tvärtom. Man bemödar sig inte med att besvara kritiken, eller lyfta riskerna med pornografi. Nej, redaktionen går istället vidare med att några veckor senare bjuda in en karl som tjänar pengar på att sälja barn och utnyttja kvinnors kroppar, en representant för surrogatindustrin, samt en man som i åratal misshandlat kvinnor psykisk och fysiskt och nu gjort sig en karriär på att författa böcker och föreläsa om sin vidrighet (notera att han inte haft den goda smaken att anmäla sig själv till polisen).

Hur är det möjligt att public service sviker kvinnor på det här sättet?  Kanske är det inte så konstigt att redaktionen för “Fråga vad du vill” inte drar öronen åt sig och pudlar totalt när vi ser tillbaka i programmets tidigare ämnesval. Programmet har nämligen tidigare haft gäster så som “Jag är porrstjärna”, “Jag är telefonvärd” (alltså, en kvinna som har telefonsex med karlar), “Jag är strippa” och “Vi är BDSM-proffs”.  Under programmets sändningstid har alltså inte en utan två kvinnor från porrindustrin bjudits in, varav den ena fått den glamorösa titeln “porrstjärna”. Stjärna. Är inte det anmärkningsvärt? Därtill har de alltså normaliserat våldsutövning (som är OK så länge man gör det iklädd lack och kallar det kink! Ja jag gör mig lustig över BDSM, vad ska du göra? Droppa stearin i mitt ansikte?), och framställt ännu ett utnyttjande av kvinnors kroppar för mäns njutning som ett lämpligt yrkesval för unga kvinnor (striptease och “telefonsex”).

När lyssnarna i sociala medier lyfter kritik mot kanalen och programmet svarar programmets redaktion med nonsens så som att vi inte får kritisera gästen, i fallet med kvinnan som är hardcoreporrskådis, eller att alla perspektiv måste lyftas, som i fallet med mannen som misshandlar kvinnor. Ställ kritiska frågor, så ställer vi dem till gästen, återkommer i de få svaren på kritiken.

Hela programidéen står och faller alltså med att lyssnarna står för kvalitén på frågorna. Redaktionen verkar mena att om många kritiska frågor ställs blir ämnet gästen är inbjuden att tala om kritiskt “granskat”. Men någon granskning i ordets rätta bemärkelse kan vi nog inte hävda att det handlar om. Lösryckta frågor från en mängd olika människor, som inte nödvändigtvis besitter någon expertis i ämnet, som heller inte ges möjlighet att ställa följdfrågor beroende på hur gästen svarar, kan knappast påstås utgöra grund för någon djupare analys eller undersökning av ämnet i fråga.

Porrbranschen, kvinnomisshandel, surrogatindustrin och prostitutionen förtjänar utrymme och uppmärksamhet i media, men knappast under en fnissig stämning. Ämnena kräver en kritisk granskning på riktigt, eftersom dessa områden, på riktigt, påverkar kvinnor och barn världen över negativt, ibland till och med med dödligt utfall.

Fråga vad du vill! Då vill jag fråga varför det här programmet får fortsätta sändas. 

No Comments

    Leave a Reply

    femton − 2 =

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.