Grupptänk i transaktivismen

Vid det här laget är jag inte bara orädd för att bli kallad “TERF”, jag är alldeles obrydd. Det kommer upp i varenda samtal med en “transinkluderande” person att kalla lite vemsomhelst för “TERF”. Det är oklart vad exakt det syftar på eftersom användandet är så brett, men det uppkommer främst när den andra personen inte riktigt kan argumentera för sin sak. Hen vill liksom få rätt och avsluta diskussionen.

Det tråkigaste jag har sett i det sammanhanget är att kvinnor just är väldigt rädda för att bli kallade “TERF”. Det förstör deras rykte och sociala sammanhang, så antingen försöker de hårt att tro på vad transaktivister säger, eller så försöker de modulera deras språk och åtminstone varit språkligt “korrekta” för att inte bli utpekade. Att bli stämplad “TERF” har starka konsekvenser för kvinnor – de kan förlora sina jobb, familjen och vänner. Det påverkar på något mystiskt vis uteslutande kvinnor…

Nedan är ett exempel på en kvinna som ber om råd för att undgå att bli kallad “TERF”. J.K. Rowling, författaren av Harry Potter-böckerna, har blivit stämplad “TERF” för att hon följer flera konton på Twitter som utpekats som “TERF”, bland dem Magdalen Berns, en lesbisk kvinnorättskämpe. Första två meningarna i inlägget summerar problematiken: subtexten är att personen själv inte håller med, men behöver godkännande från “icke-cis” personer. J.K. Rowling stämplas som “skit” och “problematisk” för att rädda ansiktet.

Bilden kan innehålla: text

No Comments

    Leave a Reply

    1 + fjorton =

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.