I en HBTQ-grupp på facebook

Det här är så talande för transaktivism och liberalfeminism. Istället för att belysa och förändra orättvisa och förtryckande sakförhållanden fokuserar man på att omformulera beskrivningen av den materiella verkligheten för att den ska upplevas mindre förtryckande. Det här är de privilegierades kamp. En kamp som menar att förtrycket i att inte bli språkligt inkluderad i prefererad kategori är att likna vid att bli faktiskt exkluderad i samhället.

Homosexuella har i århundraden kämpat för sin rätt att inte få sin sexualitet ifrågasatt och skammad. Därför blir det extra bisarrt när en transidentifierande kvinna skriver ett inlägg där hon gnäller om att homosexuella män inte vill ligga med henne och kommentarsfältet fylls med en massa “tänk på att det inte är dig det är fel på utan på killarna som går miste om en bra partner” I EN HBTQ-GRUPP. Numera tycks gemene bög vara okej med att få sin sexualitet ifrågasatt, skammad och beskriven som en slags trångsynthet.

Och det sjukaste är ju att det handlar om en heterosexuell kvinna som blir rejected av män. Handen på hjärtat ladies, det är inte så svårt att få ett knull som heterosexuell kvinna och den här bruden hade definitivt inte blivit rejected av män om det inte vore för att hon valt att gå på just homosexuella män. Den här kvinnan hade kunnat knulla med män dagarna i ända men har istället valt att formulera en analys som obönhörligen placerar henne i en förtryckt position varje gång någon inte ljuger om verkligheten såsom de uppfattar den.

Och det är samma strategi som många transidentifierande män kör med. Det finns ingenting som hindrar dem från att faktiskt träffa damer. Men det räcker inte att bara träffa och knulla kvinnor utan kvinnorna finns framför allt till för att bekräfta männens identitet. Därför är det specifikt lesbiska kvinnor som dessa herrar söker.

Nästan hela transkampen bygger på approprierade resonemang. Medan homosexuellas kamp har handlat om rätten att få ingå samkönade relationer så handlar transkampen om att tvinga andra att benämna dem som homosexuella.

Jag hann tyvärr inte ta skärmdump på allt innan TS tog bort tråden. Men hon avslutade med att det är förjävligt att man som transperson inte får känna sig trygg ens i HBTQ-grupper. Att H och B inte känner sig trygga med att få sin sexualitet definierad som trångsynt fetisch tyckte hon inte var ett problem. Den materiella verkligheten, faktiskt förtryck av homosexuella personer kan nämligen inte liknas vid det påstådda förtrycket som att bli rejected av, inte alla män, men homosexuella män innebär.

Och det är precis såhär de gör överallt. “Vi existerar genom språket” så de försöker tvinga oss att kalla prostitution för sexarbete och förtryckande genusattribut i form av klackar blir till powerklackar. De menar att det faktiskt förtrycket, den materiella verkligheten, helt och håller beror på hur vi upplever förtrycket och att det upplöses genom att helt enkelt förmå offer att identifiera sig som icke-offer.

Transaktivism handlar i stort sett bara om att förändra sättet vi kommunicerar och kategoriserar omvärlden. Men inläsningen av omvärlden är knappast ett ställningstagande. Nästan allt påstått transförtryck existerar bara om man utgår ifrån deras premisser och kategoriseringar, annars finns det inte.

1 Comment

  • Christina 6 månader ago Reply

    Alla behöver bekräftelse. Kanske räcker det med bästa vännens eller arbetskamraternas bekräftelse, men stämmer inte det med känslan av med vem man är, tror sig vara, räcker inte det. Har vi en ytterst personlig agenda eller är vi offer för behov som styr oss pga tidigare upplevelser/händelser i våra liv?

Leave a Reply

åtta − sju =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.