Kritiken mot transrörelsen måste ligga på radikalfeministisk grund

Radikalfeminismen syftar till att synliggöra och förstöra de förtryckande strukturer som begränsar och utövar våld mot kvinnor. Dessa strukturer tvingar in våra döttrar i snäva könsroller från stunden de föds till dagen de dör. Radikalfeminister bekämpar alla former av kvinnoförtryck som ex. porr, prostitution, ekonomisk ojämlikhet och mäns våld mot kvinnor.

Idag associeras radikalfeminismen av utomstående mycket med transfrågan då denna fråga är aktuell och radikalfeminister motsätter sig den genusideologi som framförs av transrörelsen. Enligt radikalfeminismen är kön inget annat än den biologiska verklighet vi föds med. Allt annat är socialt konstruerade könsroller där alla könsroller associerade med kvinnlighet anses sämre än könsroller associerade med manlighet. Det finns därför ingen kvinnlig essens eller identitet mer än de erfarenheter vi kvinnor delar av att ha en kropp med vissa funktioner och av att påtvingas kvinnligt kodade könsroller.

Transrörelsens könsideologi är motsatt då de hävdar att det finns kvinnliga respektive manliga könsidentiteter som skulle vara grunden för vilket kön man tillhör. Detta är en rent antifeministisk hållning då de påstår att vi kvinnor skulle identifiera oss med vårt förtryck. För vad är en kvinna? Tar du bort könsrollen vi tilldelats så återstår endast biologi och detta anses av transrörelsen vara irrelevant.

Vi kvinnor drabbas inte av förtryck baserat på vad vi identifierar oss som och identifikation kan inte ta oss ur det könsbaserade förtrycket vi lever under. Transrörelsen är fylld av homofobi och kvinnohat och transvården är en kommande vårdskandal. Unga används som försökskaniner för obeprövad medicin och många transpersoner får livslånga medicinska problem av det de utsätts för.

För radikalfeminister är det viktigt att föra fram hur transideologin är direkt skadlig för kvinnor, barn och homosexuella, men vi är inte ensamma i kritiken av transideologin då även konservativa organisationer och personer av andra orsaker än oss framför kritik. Detta skapar en snårig situation för oss radikalfeminister. Dels klumpas all kritik mot transrörelsen ihop och radikalfeminism likställs med högerkonservativa och dels kan dessa element infiltrera radikalfeministiska sammanhang genom att inte vara ärliga med sin politiska hållning.

Högerkonservativa grupper är antifeminister, deras kritik mot transrörelsen är baserad på att kvinnor ska hålla sig inom ramen könsrollerna vi tilldelats och samma med män. De är homofober och fientliga till den frigörelse från könsroller som radikalfeminismens grund ligger på. Ironiskt nog så ligger högerkonservativas ideologi närmare transideologin är radikalfeminismen. Det är inte heller självklart att högerkonservativa alltid motsätter sig könsbyte. Exempelvis i Iran används könsbytesoperationer som ett vapen mot homosexuella då könsbyte anses mer socialt accepterat än att vara homosexuell. Valet står mellan könsbyte eller avrättning.

Som radikalfeminist måste man hela tiden vara vaksam på att dessa strömningar kan appropriera radikalfeminismen som ett sätt att försöka legitimera sitt kvinnohat och homofobi. Det är viktigt att vi radikalfeminister aldrig allierar oss med dessa ideologier då de är direkt skadliga för kvinnor och motverkar den kamp vi bedriver.

Klara

Svar till SVT ang “Tvillingarna Bob” (2)

Det här är ett svar till SVT angående deras sändning av barnprogrammet “Tvillingarna Bob” under Bolibompa. Mitt första mail till SVT finns i inlägget “Brev till SVT angående deras indoktrinering av barn“. Deras svar på det brevet, och mitt svar finns i inlägget “Svar till SVT ang “Tvillingarna Bob”“. Läs gärna de inläggen först.

Nedan följer SVTs andra svar, och sedan mitt svar.


SVT, den 4 februari:

“Jag har inte använt ordet könskorrigering. Jag är osäker på hur det ser ut i programmet eller på andra plattformar, men inte i denna mejltråd.

Här kommer en länk med mer information om könsdysfori hälsovinsterna med att låta barn och unga genomgå social transition, https://www.jaacap.org/article/S0890-8567%2816%2931941-4/fulltext

Som jag skrev har vi gjort programmet för vi vill prata om Bamses liv. HAN är en fantastisk person som vi tror många kan relatera till. Speciellt i åldrarna 3-6 år. Bamse är en person som inte fått plats i media innan och vi tycker det är viktigt att det få göra det eftersom barn är som Bamse. Svaren på dina frågor finns i mitt tidigare mejl.

Varma hälsningar,
[Namn] Redaktör


Malin, 7 februari:

Hej igen,

Du skriver “Jag har inte använt ordet könskorrigering. Jag är osäker på hur det ser ut i programmet eller på andra plattformar, men inte i denna mejltråd.” och du har rätt, du har inte använt det ordet och det i sig är ganska talande. Att transitionera socialt är nämligen första steget i en könskorrigeringsprocess. Risken att “barnet” sedan väljer att gå vidare och ta hormoner (som blockerar puberteten och lämnar barnet sterilt) samt modifierar könsorganet och tar bort brösten genom operation är större, än om man stöttat barnet i sitt identitetsskapande på andra sätt än att säga att kön är något man känner, och något man enkelt kan byta. 

Jag anser att vi behöver hålla oss skeptiska till social transition och att barn kan vara födda i fel kroppar. Vi kan inte se social transition som en helt reversibel process, som inte påverkar barnet över huvud taget. Varför? Jo: Ett barn har förhoppningsvis sin allra tryggaste punkt i sina föräldrar. Föräldrarna är barnets förebilder. Ponera nu följande fall. Barnet säger ”jag känner mig som en pojke”. Föräldrarna svarar ”då är du en pojke” varvid de ger flickan ett nytt namn, ett nytt pronomen och massor med bekräftelse och positiv uppmärksamhet för att hon ”är” en pojke. (Tillslut uppmärksammar föräldrarna henne så pass mycket att de låter SVT komma och filma henne i hennes vardag en sommar, just för att hon ”är” en pojke.)

Frågan är nu om det är det rimligt att hävda att barnet är helt opåverkat, att barnet får möjlighet att ta ett eget, informerat beslut om sin identitet när hon ständigt intalas sanningen från de hon litar på? Är det rimligt att hävda att ett barn som bekräftats som pojke i flera år enkelt kan återgå till att vara flicka? 

Är det rimligt att påverka ett litet barn i flera års tid på det här sättet, när vi vet att det är helt i onödan eftersom en klar majoritet av de som yttrar känslor av könsdysfori när de är små växer ur det? 

Är det rimligt att kommunicera till andra barn, så som ni gör på bästa sändningstid, att kön är något man känner och att känslor automatiskt är sanningar? Dessutom till barn i åldrarna 3-6 år, precis då det egna identitetsskapandet sätter igång, men innan barnen har förmågan att förstå konsekvenser.


Mitt svar på dessa frågor är nej och jag tycks även ha vetenskapen på min sida (se exempelvis Frisén et al. 2017; Dhejne et al. 2011). Jag anser att det är beklämmande att ni väljer att kommunicera dessa skadliga osanningar till barn.

Studien ”Mental Health and Self-Worth in Socially Transitioned Trangender Youth” av Durwood, McLaughlin och Olson (2017) som du hänvisar till har finansierats av bland annat the Arcus Foundation. The Arcus Foundation är en stiftelse som plöjer ner stora resurser i att sätta transfrågor på agendan. Forskarna skriver att detta inte har påverkat deras studie, men personligen är jag högst tveksam inför att studien finansierats av transpositiva krafter samtidigt som utfallet av studien är oväntat positivt vad gäller den agenda transaktivisterna förespråkar. Som forskare och som läsare av vetenskapliga studier måste man förhålla sig skeptisk: speciellt välkomna resultat bör ifrågasättas speciellt mycket.

I studien du hänvisar till av Durwood, McLaughlin och Olson (2017) har föräldrarna gjort just det jag skriver ovan (minus SVTs inblandning). Barnen har sedan själva fått skatta hur de mår. Är det förvånande att barnen mår bra av att bli bekräftade av sina föräldrar? Inte jätteförvånande, vill jag hävda. Det som är problematiskt i detta fall är att vi inte kan veta hur dessa barn hade mått om föräldrarna inte hade bekräftat barnens tankar om att kön är en känsla, om barnen hade ”behandlats” på andra sätt än att transitionera socialt. Detta skriver till och med författarna själva:

“The present findings highlight a key question about whether social transitions per se caused the positive mental health outcomes observed in the transgender children in the present study. Because the present study did not randomly assign children who believed themselves to be members of the opposite gender to social transitions (a process that would be unethical), we cannot definitively draw this causal inference.” (Durwood et al. 2017).

Som en parentes vill jag också påpeka att i studien du hänvisar till har 5 av barnen medicinerats med könshormoner och 18 av barnen medicinerats med pubertetsblockerande mediciner. Detta överstiger förstås vad som menas med social transition. Vad som händer med barns kroppar på sikt när de tar dessa preparat är ganska obeforskat. En sak man vet är dock att genom att avstanna puberteten kan man också riskera att lämna barnet sterilt, eftersom kroppens funktioner inte får utvecklas. I mina ögon är dylika experiment på barn högst oetiska.

Det hade varit intressant att ta del av fler av de studier ni grundat era beslut att sända programmet “Tvillingarna Bob” under Bolibompa. I ditt tidigare mail skriver du “Vi tog del av undersökningar och rapporter angående könsdysfori bland barn och unga. Samtlig forskning visade att det fanns en aspekt som var viktigare än allt annat, nämligen att bli identitetsbekräftad.” vilket jag tolkar som att ni har tagit del av flera studier.

Slutligen undrar jag om det är din personliga hållning att barn kan vara födda i fel kroppar och att kön är en känsla, eller är det SVTs hållning?

Hälsar,

Malin

Källor:

  • Dhejne, C., Lichtenstein, P., Boman, M., Johansson, A. L., Långström, N., & Landén, M. (2011). Long-term follow-up of transsexual persons undergoing sex reassignment surgery: cohort study in Sweden. PloS one, 6(2), e16885.
  • Durwood, L., McLaughlin, K. A., & Olson, K. R. (2017). Mental health and self-worth in socially transitioned transgender youth. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 56(2), 116-123.   
  • Frisén, L., Söder, O., & Rydelius, P-A. (2017-02-23) Kraftig ökning av könsdysfori bland barn och unga. Läkartidningen. http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2017/02/Kraftig-okning-av-konsdysfori-bland-barn-och-unga/ Hämtad: 2019-01-30.

Kön vs genus/gender

Medan könstillhörighet står för den biologiska uppdelningen i två kategorier, står genus för de normer, föreställningar, uttryck och egenskaper som ett samhälle tillskriver dem. För att förstå skillnaden mellan genus och könstillhörighet används även begreppen ”maskulinitet” och ”femininitet”. Femininitet och maskulinitet skapas socialt och kulturellt på olika sätt i olika sammanhang, i olika kulturer och olika historiska tidsperioder.

Jag menar att ingen människa föds med ett gender. Jag menar att vi föds med ett biologiskt kön som dessvärre dikterar hur vi socialiseras dvs hur mycket makt vi ges och vilka egenskaper och intressen vi uppmuntras bejaka.

Jag har ingen genusidentitet. Jag har ett biologiskt kön som jag är medveten om. Jag är också medveten om det sociala kön som jag i hela mitt liv tvingats in i. Jag är lika medveten om att jag inte är mer eller mindre kvinna beroende på hur gender conforming jag är. Jag vägrar att låta mitt kön definieras av gender. Jag vägrar att kalla mig ickebinär. Ingen människa är binär. Jag är en kvinna som lidit av könsdysfori i hela mitt liv och jag vägrar att låta det definiera mig.

Den första bilden illustrerar hur jag ser på det. Som ni ser finns det ingen minsta gemensam nämnare som utgör kvinna hos gruppen som kallar sig kvinnor.

Den andra bilden illustrerar en världsbild som jag aldrig kommer att gå med på. Detta är vad transrörelsen låter påskina. De vill tvinga gruppen som vill kallas för kvinnor att låtsas ha en rosa genusidentitet för att kunna peka på vår gemensamma nämnare.



Jag kommer aldrig att befästa idén om att mänskligheten ska kategoriseras utifrån gender för att slippa göra någon annan ledsen. Jag blir ledsen av att definieras som en könsroll. Jag har rätt att definiera min könsidentitet (den subjektiva upplevelsen av att tillhöra ett kön) som vuxen människa av honkön och jag har rätt att organisera mig tillsammans med den grupp som jag räknar till mitt kön. Jag har rätt att protestera när en grupps krav på att kategoriseras utifrån genus inskränker min rätt att definiera mig själv bortom de patriarkalt konstruerade sociala könen.

Ingen etisk konsumtion under kapitalism

Vilket lurendrejeri idén om etisk konsumtion under kapitalism är. Det är ett vår tids största bedrägeri av hela befolkningen. Vi väljer så kallade demokratiska statsledarskap som ska se till att resurser förvaltas på rätt sätt, och de skjuter ifrån sig hela ansvaret på individer med löst uppsatta ”mål”. Istället för att den samlade maktapparaten ska sätta stopp för att företag från första början missförvaltar jordens resurser, utnyttjar människors arbetskraft och behandlar djuren oetiskt och ohållbart, ska hela befolkningen övertygas om att bortse från alla oetiska produkter och tjänster som på något magiskt vis hamnat i hyllorna och flödar fritt i samhället.

Istället ska vi spendera timtals med att läsa om företag, innehållsförteckningar och historiska bakgrunder till hur en viss produkt eller service tillkommit för att det är varje individs ansvar att sätta stopp för produktionen och tillkomsten av den?

Hur har de lyckats lura alla till att det över huvud taget är en möjlighet för alla att samla på sig den informationen och sen att utöva den i timtals av deras vardag? Att vi har svenska företag som använder slavarbete och kan komma undan med ursäkter som att det är deras ”underleverantör” som är de ansvariga? Eller att det är nödvändigt ont för att ekonomin ska gå runt och dessa ”outvecklade” ekonomier ska ha en chans att ”utvecklas”? Utvecklas till vad exakt, att bli förövarna istället för offren?

Hur kan de ha lyckats övertala människor att deras godhet och moraliska sinne, deras själars öde, hänger på att bevisa att de som individer offrar sina pengar, tar tid från sina nära och kära, och viger sina liv åt att ”konsumera rätt” för att vår statsapparat är till synes handfallna i att göra någon förändring?

Män i kvinnodominerade yrken är inte feminism

Fan heller att det ska vara fler män i kvinnodominerade jobb för att det ska bli ”lika lön”. Varför ska det krävas män i ett jobb för att det ska värdesättas?

Män har bestämt att produktivt arbete -arbete där man skapar produkter- ska värdesättas medans reproduktivt arbete -arbete som behövs för att samhället inte ska sönderfalla- inte ska ha något värde. Kvinnor utför mest reproduktivt arbete, både i hemmet, obetalt och betalt på jobbet. Men utan reproduktivt arbete kan inte själva samhället reproduceras.

Det är bara så många av en produkt man behöver, men behovet av vård är konstant. Mäns onani inatt skapa nya teknikprylar som att det ska komma ny iPad till marknaden varje år, det värdesätts högre än något annat i samhället. Alla arbeten som kvinnor utför, även vad gäller vår mat (kvinnor utgör större delen lantbrukare i världen), städning, barnafödsel, sy våra kläder, knega med människor, värdesätts som skit.

Bara det faktum att telefonförsäljning är ett riktigt jobb medans staten får pröjsa för hemtjänst och dessutom sätter tidsgräns på hur länge kvinnan får spendera med den gamle hon ger vård till visar på vilket kvinnohatiskt manligt påhitt det hela är. Kvinnor vet vad som är viktigt för samhället och ändå får vi varken bestämma det eller ens utföra det. Vi får istället bli ”volontärer”. Samhällets nödvändiga organ såsom kvinnojourer går på ren nåd från män – män måste tillåta de att existera, män måste ge de ”bidrag” trots att samhället faller isär utan dem.

“Varför är biologi så viktigt för er??”

Först och främst har varken jag eller mina vänner nån slags hangup på biologi. Aldrig har jag sett någon av mina väninnor hävda att definitionen av kvinna är förmågan att föda barn. Ingen kvinna slutar vara kvinna för att hon tvingas operera bort äggstockarna eller inverterar sin fitta. Vi hävdar att definitionen av kvinna är vuxen människa av honkön. Kvinnor utgör den position i reproduktionen som kan föda barn.

Vi menar inte att kvinnor är vandrande livmödrar, att kvinnor ska reduceras till sina fittor eller sina kromosomer. Vi menar att det är kromosomerna som särskiljer klassen kvinnor från klassen män. Vi menar att kvinnor är så mycket mer än sina fittor. Vi menar att kvinnor är fullständiga människor med olika personligheter, intressen, preferenser och känslor. Vi menar att dessa personligheter, intressen, preferenser och känslor inte är könsspecifika. Vi menar att alla personliga egenskaper, känslor, personligheter, preferenser och intressen kan innehas av både livmoderbärare och testikelrockare.

Så vaaarför är biologi så viktigt för oss? För att vi föddes i en värld där biologi spelar roll. Vi har inte valt att födas i en värld där biologin i ibland avgör om du ska få fittan stympad, bli bortgift till en gammal gubbe eller såld till en hallick. Vi har fötts in i en värld vår biologi avgör vilka egenskaper, intressen, preferenser och känslor vi uppmuntras till och vilka vi uppmanas förtrycka. Vi har inte bett om att få bli uppdelade utifrån biologi utan världen var redan sådan när vi föddes. Vi har inte bett om att behöva organisera oss i egenskap av kvinnor även i rum som inte specifikt handlar om vår biologi.

Vi ser det som orimligt att kvinnor först ska växa upp i ett samhälle som inte tillåter oss att tala om våra fittor och vår mens, där vi kallas horor om vi råkat knulla för många och vi blir ofredade, smygfotade och våldtagna, får höra att vårt nej kanske ändå var ett ja innerst inne. Pga att vi föddes med en fitta. Och sen får vi inte längre benämna oss med utgångspunkt i orsaken till våra erfarenheter. Vi får istället höra att vi är fobiska och hatiska för att vi säger Nej till icke-kvinnor i rum där vi är nakna.

Vi menar inte att alla män är potentiella våldtäktsmän. Vi menar inte att alla transkvinnor är våldsbenägna sexualförbrytare som vill ta sig in i våra utrymmen för att göra oss illa. Vi menar att vi har rätt till vår integritet. Rätt att säga nej till att blotta oss för mänskliga hanar. Vi menar att även män har denna rätt till integritet. Vi anser att män ska ha rätt att säga Nej till mänskliga honor i sina privata utrymmen och jag kan intyga att ingen av oss tror att transmän är ett hot mot män.

Vi anser att vi har en självklar rätt att organisera oss i egenskap av kvinnor överallt och hela tiden, även när det inte direkt berör vår biologi. Vi anser inte att vi spelar patriarkatet i händerna när vi definierar vårt kön med utgångspunkt i biologi. Vi anser att vi behöver behålla ordet som förenar våra erfarenheter. Att hindra, skamma och hata kvinnor som organiserar sig som klass och påtalar sina gemensamma erfarenheter är som att förvägra arbetarklassen tala om sina erfarenheter.

Att skapa sin världsbild utifrån någons diagnos

Det är intressant hur mycket kvinnor ska behöva gå med på. Vi ska inte bara definieras utifrån personer med en könsidentitetsstörning (“cis-kvinna” dvs. “icke-trans”), vi måste också svälja deras världsbild rakt av. Det är nämligen svårt att hävda att transidentifierade män kan få hålla på med sin ideologi och aktivism bäst de vill och lämna det därhän, eftersom deras ideologi, aktivism och självaste diagnosen transsexualism inkluderar att andra går med på deras världsbild. Detta är också ett vanligt krav från identitetsaktivister som väljer andra pronomen än de vedertagna (dessa personer har dock inte alltid en könsidentitetsstörning, utan kan hävdas vara egocentriska på sin höjd). Personer som diagnosticeras med transsexualism har enligt ICD-10* en önskan att leva som det motsatta könet och accepteras som en medlem av det motsatta könet:

“F64.0 Transsexualism
En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt.” (Socialstyrelsen 2018)

Det är inte så konstigt att transaktivisterna tvingar oss upprepa mantrat “transkvinnor är kvinnor” eftersom det ingår i transsexuellas diagnos, deras sjukdomsbild: de vill vara kvinnor och de vill att andra ska se dem som just kvinnor.

*ICD-10 är “Den internationella sjukdomsklassifikationen ICD är en statistisk klassifikation med diagnoskoder för att gruppera sjukdomar och dödsorsaker för att kunna göra översiktliga statistiska sammanställningar och analyser. Den svenska versionen heter ICD-10-SE.” (Socialstyrelsen.se u.å.)

Källor:
  • Socialstyrelsen (2018) Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning, svensk version 2018 (ICD-10-SE). https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20928/2018-4-12.pdf Hämtad: 2019-02-04
  • Socialstyrelsen (u.å.) Diagnoskoder (ICD-10). https://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskodericd-10 Hämtad: 2019-02-04

Prostitution som identitet

Bland det smartaste prostitutionslobbyn har gjort är att framställa prostitution som en identitet. När det är en kvinnas identitet att vara prostituerad, blir debatten om mänskliga rättigheter, istället för vad det egentligen handlar om: big business. Det är en effektiv strategi, för de som motsätter sig prostitution blir då trångsynta, konservativa, exkluderande, stigmatiserande, SWERF. Prostitution är inte en identitet, det är en materiell verklighet. Avkriminalisering handlar inte om att frigöra en identitet från förtryck, utan om att ge rättighet till en redan gigantisk industri som sitter på enorma finansiella tillgångar att expandera.

Anledningen till att vi undviker ord som “sexarbetare” är två: 1. sexarbetare är ett smart begrepp för det inbegriper hallickar och alla andra som arbetar i industrin inklusive receptionister på bordeller, och 2. “sexarbetare” är en eufemism i samma anda som comfort women, joy division, och glädjeflicka för att undvika säga ett ord som påvisar hur kvinnohatiskt prostitution är.

Sanktionerat kvinnovåld

Den gravida kvinnan som blev misshandlad för hon “saknade biljett” på Stockholms tunnelbana den 31 januari 2019 har diskuterats flitigt på sociala medier. Ursäkter för mäns våld har inkluderat bland annat att hon saknade biljett, att hon inte lydde auktoritet och att rasism inte var en faktor. Om det låter likt ursäkternas för morden på rasifierade i USA så är det för att ursäkterna är exakt detsamma.

Att en gravid kvinna med förvärkar kunde misshandlas på det sättet berodde inte på henne eller hennes handlingar. Det berodde på kvinnohat och rasism. En sak ska vara jävligt klart: ingen förtjänar att bli misshandlad för det ringa brottet att planka.

Varför var det rasism? Med tanke på att antalet svarta kvinnor i Sverige är en klar minoritet, är det otänkbart att en vit gravid kvinna aldrig har åkt utan biljett på tunnelbanan. Ändå har vi aldrig skådat att en vit gravid kvinna blivit misshandlad av flertalet manliga väktare. Det har varit många fula argument om att “rasismkortet” används för att kvinnan råkade vara svart. Kvinnan blev misshandlad just på grund av att hon är svart. Svarta kvinnor anses inte vara människor. Enligt patriarkatet ska svarta kvinnor veta sin plats och lyda män som agerar förtryckare åt den vite mannen. Inte nog med att de inte brydde sig om att de skadade hennes ofödda barn, de ville göra det för hur pass de avskyr svarta kvinnor och barn och anser att de inte har rätt till sina egna kroppar och liv, speciellt inte om det inte tjänar den vite mannen.

Vi vet redan att priset på autonomi, att kunna åka fritt runt i staden, är något som drabbar de fattiga hårt. Men förtryck är inte något som beror på den förtryckta, det är något som bor inuti förtryckaren. Förtryckare utövar förtryck vart de än går och hittar medel och ursäkter för att rättfärdiga det. Avsaknad av biljett är ett rättfärdigande här för misshandel av en gravid kvinna och traumatiserande av hennes lilla dotter som fick bevittna hur illa hennes mor behandlades. Rasifierade får lära sig i unga ålder hur samhället ser dem och att de borde lyda och inte förvänta sig mänsklighet och förståelse. För den vite mannen anser inte rasifierade vara mänskliga.

Sättet som svarta kvinnor pratas om i svenska samhället tyder rätt klart på det och fallet har varit detsamma vad gäller den gravida kvinnan på tunnelbanan: hon anses inte besitta värdighet. Hennes agerande i självförsvar tas upp som exempel på att svarta kvinnor saknar värdighet. Vad är då värdighet? Det kommer från den abrahamitiska religionskulturen att Gud/Allah/Jahve har blåst liv i människan. Eftersom svarta inte anses vara människor, anses de heller inte ha fått denna specialbehandling och saknar därmed värdighet. Därför är det sanktionerat för den vite mannen att misshandla, våldta, mörda, förslava och stjäla resurser av svarta människor.

Problemet var inte en biljett. Problemet var inte kvinnans agerande. Problemet är att Sverige är djupt rasistiskt och rättfärdigar fortfarande rasism. Avhumaniseringen av svarta är inte ett undantag, det är själva synsättet som hela samhället, inklusive rasifierade, har gentemot svarta människor.

Svar till SVT ang “Tvillingarna Bob”

Igår fick jag svar från SVT på mitt mail om “Tvillingarna Bob”. Mitt ursprungsbrev hittas i inlägget “Brev till SVT ang deras indoktrinering av barn”. Börja gärna läsa där.

SVTs svar har jag lagt högst upp i det här inlägget och mitt svar följer därefter.


SVT, 31 januari 2019:

Hej Malin,
Tack för att du skriver till oss. Jag tackar framför allt att du utvecklar dina tankar och idéer för att föra en konstruktiv diskussion.
Barnkanalen är en kanal som riktar sig till barn upp till 12 år, men även 15-åringar kan titta. Det är en bred målgrupp och Barnkanalen har ett stort genomslag i denna målgruppen, detta eftersom vi är en av de största producenterna av barnprogram i Sverige. Detta är en roll vi är glada över, men samtidigt väldigt ödmjuka och varsamma över vad vi sänder.

Eftersom målgruppen är bred gör det att varje program inte är ämnat för varje barn. Jag är glad över att du tittar på Barnkanalen med ditt barn. Det är något vi uppmuntrar till. Detta eftersom de vuxna känner barnet bäst och har bäst koll på vad barnet vill och kan se på.
Barnkanalen är en kanal som sänds av SVT och därmed en public service-kanal. Det ställer krav på en plats för alla Sveriges barn. Alla ska hitta något de är intresserade av att se på. Men framförallt ska varje barn i Sverige identifiera sig med någon i Barnkanalen.

För fyra-fem år sedan, som du skriver, började man prata om könsdysfori i en mycket större utsträckning. Vi möter många av dessa barn när vi arbetar med Barnkanalen. De som gör våra program har en nära relation med publiken. Vi möter då barn som inte identifiera sig som det kön de blev tillskrivna vid födseln.

Vi tog del av undersökningar och rapporter angående könsdysfori bland barn och unga. Samtlig forskning visade att det fanns en aspekt som var viktigare än allt annat, nämligen att bli identitetsbekräftad. Att få vara den man känner sig som. Samtidigt visade statistik att suicidalsiffrorna var höga bland transpersoner som inte fått sin identitet bekräftad.

Många barn som är transpersoner lider av psykisk ohälsa. Bland annat beror det på att de inte får vara den de är och att de saknar något att identifiera sig med. Vi vill berätta om Bamse och Bamses liv. Vi vill blanda det unika med det vardagliga. Genom att ge barn som är transpersoner något att identifiera sig med tror vi att vi kan stärka dem i deras självbild och därigenom på sikt undvika psykisk sjukdom och missbruk.

Om Bamse ändrar sig och vill bli flicka igen så gör han det för vi tror på att alla får vara den de känner sig som. Idén om alla människors lika värde är viktiga för oss och vi tror på det som står i FN:s Barnkonvention om att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn och att alla barn har rätt att få uttrycka sin mening och få den respekterad.

Detta är ett nytt ämne. Det finns inget rätt eller fel, inget är svart eller vitt. Jag tror på denna serie för att alla barn bör ha någon att identifiera sig med. Jag tror även på att detta är ett steg i rätt riktning i en diskussion om kön och genus.

Läs gärna mer i Johann Gårdare, programbeställare, text om programmet.
Sist vill jag tacka dig igen för att du skrev in och tittade på programmet.
Varma hälsningar,
[Namn], Redaktör


Malin, 1 februari 2019:

Hej [Namn],

Du skriver att “Barnkanalen är en kanal som riktar sig till barn upp till 12 år, men även 15-åringar kan titta.” Detta är sant, men enligt er egen information (SVT u.å.) riktar sig olika delar av tablån till olika åldrar. Jag citerar: ”Efter kl 17.00 sänder vi program för de yngre fram till kl 18.30 […]” Bolibompa sänds klockan 18.00-18.30, så jag antar att Bolibompa riktar sig till yngre barn. Yngre barn definierar ni som 3-6 år: ”Vi brukar dela in programmen i sådana som lämpar sig för yngre barn (ca 3 – 6 år) och program som passar bättre för äldre barn (ca 7 – 11 år).” (SVT u.å.) Detta kan tyckas trivialt, men ni verkar ju vara medvetna om att vissa program lämpar sig bättre för vissa målgrupper. ”Tvillingarna Bob” har ni valt att visa för 3-6 åringar.

“Alla ska hitta något de är intresserade av att se på. Men framförallt ska varje barn i Sverige identifiera sig med någon i Barnkanalen.” Det här är jättefint tänkt men det rimmar tyvärr illa med programmet ”Tvillingarna Bob”. För Bamses skull och andra flickor som Bamse hade det varit bättre att sända program där flickor får vara precis som de vill utan att tvingas påbörja en könskorrigeringsprocess. Ett exempel hade varit program där flickor leker med vad som brukar kallas ”pojkleksaker” och där flickor har på sig vad som brukar kallas ”pojkkläder”. Detta hade gett flickor möjlighet att identifiera sig med alla möjliga sorters flickor och uttryck som flickor har. Med ”Tvillingarna Bob” berövar ni flickor den möjligheten.

För övrigt vänder jag mig emot ordet ”könskorrigering” eftersom det implicerar att den fysiska kroppen som barnet är född i på något sätt är fel. Jag vägrar ställa mig bakom idéer som klassar barns kroppar som ”felaktiga” och i behov att ”korrigeras”.

“Vi tog del av undersökningar och rapporter angående könsdysfori bland barn och unga. Samtlig forskning visade att det fanns en aspekt som var viktigare än allt annat, nämligen att bli identitetsbekräftad. Att få vara den man känner sig som. Samtidigt visade statistik att suicidalsiffrorna var höga bland transpersoner som inte fått sin identitet bekräftad.” Jag skulle gärna vilja ta del av de studier som du grundar dessa påståenden på. Jag har tagit del av en stor mängd forskning om könsdysfori och transsexualism men detta är inget jag känner igen.

“Jag tror även på att detta är ett steg i rätt riktning i en diskussion om kön och genus.” Tyvärr håller jag inte med dig. Det är inte en god start för diskussion att likställa kön och genus.

Mina tidigare frågor kvarstår fortfarande. Varför har ni valt att göra underhållning av ett litet barns psykiska (o)hälsa och hennes privatliv? Varför anser ni att barn mellan 3-6 år är en lämplig målgrupp för budskapet “kön är en känsla”? Är det fler saker som är en känsla (etnicitet, sexuell läggning, social klasstillhörighet, art), som vi kan identifiera oss ur? Om svaret är nej på den här frågan undrar jag varför. Varför är just kön en känsla, men inte sexuell läggning exempelvis?

Hälsar,

Malin

Källor: SVT (2019-01-22) Vilken målgrupp har barnkanalen och hur är tablån uppbyggd? https://kontakt.svt.se/guide/vilken-malgrupp-har-barnkanalen-och-hur-ar-tablan-uppbyggd Hämtad: 2019-02-01