Svar till SVT ang “Tvillingarna Bob” (2)

Det här är ett svar till SVT angående deras sändning av barnprogrammet “Tvillingarna Bob” under Bolibompa. Mitt första mail till SVT finns i inlägget “Brev till SVT angående deras indoktrinering av barn“. Deras svar på det brevet, och mitt svar finns i inlägget “Svar till SVT ang “Tvillingarna Bob”“. Läs gärna de inläggen först.

Nedan följer SVTs andra svar, och sedan mitt svar.


SVT, den 4 februari:

“Jag har inte använt ordet könskorrigering. Jag är osäker på hur det ser ut i programmet eller på andra plattformar, men inte i denna mejltråd.

Här kommer en länk med mer information om könsdysfori hälsovinsterna med att låta barn och unga genomgå social transition, https://www.jaacap.org/article/S0890-8567%2816%2931941-4/fulltext

Som jag skrev har vi gjort programmet för vi vill prata om Bamses liv. HAN är en fantastisk person som vi tror många kan relatera till. Speciellt i åldrarna 3-6 år. Bamse är en person som inte fått plats i media innan och vi tycker det är viktigt att det få göra det eftersom barn är som Bamse. Svaren på dina frågor finns i mitt tidigare mejl.

Varma hälsningar,
[Namn] Redaktör


Malin, 7 februari:

Hej igen,

Du skriver “Jag har inte använt ordet könskorrigering. Jag är osäker på hur det ser ut i programmet eller på andra plattformar, men inte i denna mejltråd.” och du har rätt, du har inte använt det ordet och det i sig är ganska talande. Att transitionera socialt är nämligen första steget i en könskorrigeringsprocess. Risken att “barnet” sedan väljer att gå vidare och ta hormoner (som blockerar puberteten och lämnar barnet sterilt) samt modifierar könsorganet och tar bort brösten genom operation är större, än om man stöttat barnet i sitt identitetsskapande på andra sätt än att säga att kön är något man känner, och något man enkelt kan byta. 

Jag anser att vi behöver hålla oss skeptiska till social transition och att barn kan vara födda i fel kroppar. Vi kan inte se social transition som en helt reversibel process, som inte påverkar barnet över huvud taget. Varför? Jo: Ett barn har förhoppningsvis sin allra tryggaste punkt i sina föräldrar. Föräldrarna är barnets förebilder. Ponera nu följande fall. Barnet säger ”jag känner mig som en pojke”. Föräldrarna svarar ”då är du en pojke” varvid de ger flickan ett nytt namn, ett nytt pronomen och massor med bekräftelse och positiv uppmärksamhet för att hon ”är” en pojke. (Tillslut uppmärksammar föräldrarna henne så pass mycket att de låter SVT komma och filma henne i hennes vardag en sommar, just för att hon ”är” en pojke.)

Frågan är nu om det är det rimligt att hävda att barnet är helt opåverkat, att barnet får möjlighet att ta ett eget, informerat beslut om sin identitet när hon ständigt intalas sanningen från de hon litar på? Är det rimligt att hävda att ett barn som bekräftats som pojke i flera år enkelt kan återgå till att vara flicka? 

Är det rimligt att påverka ett litet barn i flera års tid på det här sättet, när vi vet att det är helt i onödan eftersom en klar majoritet av de som yttrar känslor av könsdysfori när de är små växer ur det? 

Är det rimligt att kommunicera till andra barn, så som ni gör på bästa sändningstid, att kön är något man känner och att känslor automatiskt är sanningar? Dessutom till barn i åldrarna 3-6 år, precis då det egna identitetsskapandet sätter igång, men innan barnen har förmågan att förstå konsekvenser.


Mitt svar på dessa frågor är nej och jag tycks även ha vetenskapen på min sida (se exempelvis Frisén et al. 2017; Dhejne et al. 2011). Jag anser att det är beklämmande att ni väljer att kommunicera dessa skadliga osanningar till barn.

Studien ”Mental Health and Self-Worth in Socially Transitioned Trangender Youth” av Durwood, McLaughlin och Olson (2017) som du hänvisar till har finansierats av bland annat the Arcus Foundation. The Arcus Foundation är en stiftelse som plöjer ner stora resurser i att sätta transfrågor på agendan. Forskarna skriver att detta inte har påverkat deras studie, men personligen är jag högst tveksam inför att studien finansierats av transpositiva krafter samtidigt som utfallet av studien är oväntat positivt vad gäller den agenda transaktivisterna förespråkar. Som forskare och som läsare av vetenskapliga studier måste man förhålla sig skeptisk: speciellt välkomna resultat bör ifrågasättas speciellt mycket.

I studien du hänvisar till av Durwood, McLaughlin och Olson (2017) har föräldrarna gjort just det jag skriver ovan (minus SVTs inblandning). Barnen har sedan själva fått skatta hur de mår. Är det förvånande att barnen mår bra av att bli bekräftade av sina föräldrar? Inte jätteförvånande, vill jag hävda. Det som är problematiskt i detta fall är att vi inte kan veta hur dessa barn hade mått om föräldrarna inte hade bekräftat barnens tankar om att kön är en känsla, om barnen hade ”behandlats” på andra sätt än att transitionera socialt. Detta skriver till och med författarna själva:

“The present findings highlight a key question about whether social transitions per se caused the positive mental health outcomes observed in the transgender children in the present study. Because the present study did not randomly assign children who believed themselves to be members of the opposite gender to social transitions (a process that would be unethical), we cannot definitively draw this causal inference.” (Durwood et al. 2017).

Som en parentes vill jag också påpeka att i studien du hänvisar till har 5 av barnen medicinerats med könshormoner och 18 av barnen medicinerats med pubertetsblockerande mediciner. Detta överstiger förstås vad som menas med social transition. Vad som händer med barns kroppar på sikt när de tar dessa preparat är ganska obeforskat. En sak man vet är dock att genom att avstanna puberteten kan man också riskera att lämna barnet sterilt, eftersom kroppens funktioner inte får utvecklas. I mina ögon är dylika experiment på barn högst oetiska.

Det hade varit intressant att ta del av fler av de studier ni grundat era beslut att sända programmet “Tvillingarna Bob” under Bolibompa. I ditt tidigare mail skriver du “Vi tog del av undersökningar och rapporter angående könsdysfori bland barn och unga. Samtlig forskning visade att det fanns en aspekt som var viktigare än allt annat, nämligen att bli identitetsbekräftad.” vilket jag tolkar som att ni har tagit del av flera studier.

Slutligen undrar jag om det är din personliga hållning att barn kan vara födda i fel kroppar och att kön är en känsla, eller är det SVTs hållning?

Hälsar,

Malin

Källor:

  • Dhejne, C., Lichtenstein, P., Boman, M., Johansson, A. L., Långström, N., & Landén, M. (2011). Long-term follow-up of transsexual persons undergoing sex reassignment surgery: cohort study in Sweden. PloS one, 6(2), e16885.
  • Durwood, L., McLaughlin, K. A., & Olson, K. R. (2017). Mental health and self-worth in socially transitioned transgender youth. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 56(2), 116-123.   
  • Frisén, L., Söder, O., & Rydelius, P-A. (2017-02-23) Kraftig ökning av könsdysfori bland barn och unga. Läkartidningen. http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2017/02/Kraftig-okning-av-konsdysfori-bland-barn-och-unga/ Hämtad: 2019-01-30.

No Comments

    Leave a Reply

    tolv + 12 =

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.