Diskursanalys med opakt transfilter

I dagarna har en kandidatuppsats i kriminologi om transpersoner i fängelse florerat i mina radikalfeministiska kanaler. Uppsatsen ska undersöka hur intagna med transidentitet beskrivs i media (i Sverige). Eftersom det inte finns så många offentligt kända fall av intagna med transidentitet i Sverige kom uppsatsen att helt fokusera på Kristoffer Johansson som mördade och styckade sin exflickvän, och som med kort tid kvar i fängelset valde att identifiera sig som trans. (För bara ett år sedan var det förresten en annan transidentifierad man som mördade sina föräldrar, men han hamnade nog på rättspsykiatrisk avdelning, och kunde av den anledningen kanske inte ingå i studentuppsatsen?) Kristoffer Johansson blev flyttad till kvinnofängelse, trots att säkerhetsklassningen inte matchade den som bedömdes behövas för honom. Det finns nämligen inga kvinnofängelser i Sverige som har sådan säkerhetsklassning som behövs för de grövsta brottslingarna, eftersom dessa brottslingar är män.

Först ikväll blev jag uppmärksammad om att en av mina texter, från den här smått försummade bloggen, citeras i uppsatsen. Min text har lite klumpigt parats ihop med empiriskt material som studenterna inhämtat från högerkonservativt håll. (Gäsp, den vanliga indelningen av radikalfeministisk kritik som konservatism.) Studenterna tar förstås inte med hela min text, men deras citering gav mig åtminstone anledning att lite noggrannare läsa deras uppsats.

I allmänhet hänger jag inte med i deras slutsatser. Det är inte det att uppsatsen skulle vara dåligt skriven eller Butlersk i sitt uttryck. Det är snarare det att studenterna läser in alldeles för mycket som faktiskt inte står i texterna de analyserar. Utsnittet av min text analyserar de nästan inte alls utan beskriver den bara som moraliserande och lägger den under kategorin ”moralpanik” (där finns också sprängstoff till temat ”riktiga kvinnor”, men det blev nog för svårt att yxa in i deras beskrivning av temat som bygger på könsroller snarare än biologiskt kön).

Märkligheten med uppsatsen är inte fokuset på kvinnomördaren som fick sitta av sitt straff bland kvinnor, och hur han beskrivs i media. Det är analysen studenterna gör och slutsatserna de drar. De menar exempelvis att när han beskrivs i media som ”mördare” eller ”styckmördare” så görs han farlig, som något mycket värre än vad han är. Han framställs som ett hot mot de medintagna kvinnorna som han satt av sitt straff tillsammans med. Man skulle till och med kunna förstå det som att när han beskrivs såhär i media så menar mediaskribenterna att beslutet att sätta en kvinnomördare bland kvinnor som omöjligt kan fly honom skulle vara felaktigt!

Jag undrar vad det är som driver två studenter att ta en kvinnomördares parti. Dessutom två studenter som själva uppger att de läst ett år genusvetenskap och ett år kriminologi. Ingick inga kurser om mäns våld mot kvinnor under de två åren?

De här två studenterna skulle nog må bra av att ta bort transfiltret från ögonen. Det framstår som att de kopplar allt de läser till att slutsatserna och argumenten skulle ha med Kristoffer Johanssons transidentitet att göra. Det är ju faktiskt inte det som är poängen i texterna de valt. Det är inte det att Kristoffer Johansson ”är trans” som gör honom farlig, det är att han mördat och sågat isär en kvinnas kropp.

No Comments

    Leave a Reply

    tio + sjutton =

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.