UR försätter lärare i en omöjlig sits: några funderingar kring skolan och transideologin

I ett tidigare inlägg kritiserar jag ett program av Utbildningsradion (UR) som är tänkt att visas i skolan för elever i årskurs 4–6.  I programmet förs transnarrativet, inklusive underlivskirurgi som ett ”botemedel” mot könsdysfori, fram helt okritiskt. I lärarhandledningen som UR tagit fram uppmanas lärare bland annat att få sina elever att tänka över sina ”könsidentiteter” på skoltid som en del av undervisningen.

Photo by Gautam Arora on Unsplash

Det är problematiskt att lägga det här ansvaret på lärare. Jag tvivlar inte på lärares kompetens när det kommer till deras ämnen och till pedagogik. Det är dock inte alla som har kunskapen att problematisera den politiska och ideologiska fråga som är transfrågan.

Dels är det en känslig fråga vilket exempelvis många föräldrar som inte sväljer det affirmativa angrepps- och behandlingssättet helt vittnar om. Andra, inte sällan kvinnor, som ifrågasätter transnarrativet har förlorat sina jobb och bannats från sociala medier. Det är farligt att uttala sig mot transideologin. Du kan till och med förlora vårdnaden om ditt barn.

Dels är transfrågan en fråga som omgärdas av en strävan att vara så snäll, god och ”inkluderande” som möjligt. Att diskutera transrörelsen krav på inkludering utifrån känsla framställs som okänsligt, som ondskefullt och som exkluderande. Transrörelsen har effektivt klumpat ihop sig med bögar och lesbiskas kamp – att vara trans har blivit synonymt med kampen för homosexuellas rättigheter. Att ifrågasätta om män verkligen ska få befinna sig i kvinnofängelser eller om det är så vettigt att låta ett barn bestämma över sin fertilitet och framtida livslånga medicinering ses som fobiskt. Personer som uttrycker att kön är något biologiskt och inte alls en känsla blir omnämnda som ”transfobiska” och jämförs inte sällan med nazister.

Att låta skolan lösa all världens problem är ett förslag som återkommer då och då. Förutom att ge barn kunskaper om samhälle, demokrati, matematik, källkritik, svenska, jämställdhet, programmering, andraspråk, tredjespråk, fjärdespråk, ska skolan också lösa problemet med mäns våld mot både kvinnor och män, barns beteenden mot varandra på sociala medier, sexuella övergrepp, porrberoenden, telefonberoende, kepsbärande, allmän hyfs, tobak-, alkohol- och droganvändning, och så vidare.

Vissa frågor ligger inom ramen för vad vi kan förvänta oss att en skola kan lära våra barn, andra inte. En del är rent av olämpliga för skolan att ta hand om. Transideologin är helt klart en av de olämpliga frågorna – åtminstone så länge det handlar om transfrågan från perspektivet att transition av barn är eftersträvansvärt och att biologiska fakta ska stryka på foten för känslor.

Så länge transfrågan omges av tvingande ”sanningar” blir andra perspektiv omöjliga att föra fram inom exempelvis skolans värld. För vilken lärare som är påläst om att kön inte alls är en känsla utan ett observerbart faktum vågar riskera att ifrågasätta transrörelsens ”sanningar”, och riskera legitimation, karriär och anseende för oöverskådlig framtid? Hur många lärare har förresten möjlighet och tid att fundera över om det verkligen stämmer att snippan och snoppen inte hör ihop med ens könstillhörighet, det gör ens känslor? Speciellt med tanke på att den här synvinkeln lyfts fram som fakta av exempelvis RFSL, RFSU, 1177, UR och SVT?

Att UR producerar många bra program som är av nytta för skolan tvivlar jag inte på. UR borde dock sluta sätta lärare i en omöjlig sits genom att kuppa in ideologi i sina annars faktabaserade program riktade till barn. Barn hjälps inte av att höra att deras kroppar kan vara fel och att kön är något valbart. Det är nämligen inte sant.

Referenser:

You might also like

No Comments

    Leave a Reply

    fjorton + 16 =

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.